Frågor och svar

Här har vi samlat några vanliga frågor och svar om stress och utmattning i arbetslivet.

Vad kan jag själv göra för att förebygga stress?

Sömn, motion (promenader och liknande mer långsamma aktiviteter som inte nödvändigtvis kräver kämpatag) och hyfsad diet (försiktig med socker och koffein) samt att man förbinder sig att man är inbegripen i ett projekt som gäller sitt eget välbefinnande – detta projekt har hög prioritet.

Test: Sätt dig rofyllt, blunda och rada upp de fem mest betydelsefulla personerna i ditt liv – barn räknas som ett. Öka till åtta, tio och så vidare – när kom du själv med på listan, om alls? Syftet med ditt nystartade projekt är att placera dig själv överst – hanterar du inte syftet ligger du redan här illa till.
Håll dig till verkligheten – den kan vara trist/tråkig/besvärlig nog! Klargör vad du har för ”måsten och borden” i ditt liv. Vad måste göras? Ställ det i relation till att vi människor har enbart ett imperativt måste – Vi måste dö! – kanske två (vi kanske måste välja också). Vilka saker i livet har vi gett samma imperativa betydelse, vilka eller vilkas önskemål har vi gjort till dogmer som styr viktiga delar av våra liv? Var även noga med att klargöra vilka ”borden” som påverkar dig och gör så att du hamnar i ständig skuld (skuldfällan är antagligen några resor värre än honungsfällan) – borde är nämligen också moraliserande – ”jag borde åka och hjälpa mamma”, annars vaddå? Borden är antagligen speciellt giftiga för kvinnor som i allmänhet inte bara har bättre socialt nätverk än män men också verkar ta stort ansvar för att upprätthålla och tjäna detta nätverk. ”Borde, måste se till att barnen blir stimulerade” ”Borde, måste följa tips och råd om pensionssparande, nya kaffesorter, vad man bjuder till …”.
Vad står du respektive inte ut med? Om du märker att du ofta ”inte står ut” – kan det vara bra att höja din obehagstolerans. Det kanske låter motsägelsefullt, rent av cyniskt” för den som ”stått ut” alldeles för länge med allt som livet verkar kräva och som fortfarande ligger i och tvättar, städar, hämtar och lämnar barn, jobbar sent hemma etc – men här avses just att stå ut med det obehag som följer av att inte alltid vara duktig – att stå ut med att avbryta fast allt inte är färdigt, att stå ut med att lämna kvar arbetsuppgift när det är dags att gå hem, att stå ut med det obehag som kan följa när man ber någon annan tvätta, diska, eller att vänta med att tvätta, diska tvätta, eller låter bli att skjuts till aktiviteter etc.
Vad är fruktansvärt? Har du lätt för att ”fruktansvärdisera”, svartmåla, så syna vad du säger till dig själv och andra – om det värsta som har hänt händer flera ggr/vecka eller dag är det antagligen inte så besvärligt. Sätt dina fruktansvärdiseringar i perspektiv. På en skala från 0 – 100 hur hemskt är det att dina barn inte plockar upp, att den där personen kom för sent igen, att kassörskan i din kassa verkar nyanställd, att din man glömde bort att handla jäst, att du inte fick jobbet, kom in på utbildningen osv. Ta därefter reda på vad det mest fruktansvärda som kan inträffa för dig är (att dina barn dör eller något liknande) och ge detta värde 100. Gör nu om din skattning av hur fruktansvärt det nyss skedda är i skenet av det mest fruktansvärda.
Vad säger du om dig själv och andra – har du lätt att fördöma dig själv (fan vad klantigt, att jag aldrig kan göra något rätt), andra (vilken skitstövel) och livet (det är orättvist att det sker just nu) så kom ihåg att du kanske kräver orealistiskt mycket av både dig själv, andra och livet – och dessutom i efterhand. Om det fanns någon universell lag som reglerade vad människor borde, måste göra så hade de väl uppträtt i enlighet med den lagen. Det finns ingen sådan lag, så glöm bort de ovillkorade måste och borde. De är ju högst möjligt att jag eller andra inte gör på det sätt som jag önskar eller vill men det gör ju med automatik att jag eller de borde eller måste göra det.

Alla våra måsten, borden och ”ska” samt uttryck för dem som svartmålning (det är fruktansvärt, hemskt), låg obehagstolerans (jag står inte ut) och global värdering av mig själv (jag duger inte, är dålig, äcklig…), andra (han är hemsk, en skitstövel, de är dumma…) och livet (det är orättvist…) förflyttar oss utanför verkligheten och stjäl energi – vi upprör oss alltså till överdrift och det på grund av att vi tillskriver situationer, oss själva, andra och livet epitet som inte vare sig är sanna, logiska eller rationella! Håll dig ifrån skuldfällan – köp inte andras ångest, ilska, depression – låt dom behålla den själv.
Lär dig distraktionstekniker som avslappning, yoga etc. Öva så att du både kan få återhämtning under korta stunder av dagen och mer tillämpat vid tillfällen då du faktiskt irriterar dig eller känner oro.
Undersök om det är så att du skjuter upp aktiviteter, vila, nöje som är för dig medan du omedelbart gör sådant som måste, borde göras och som är relaterat till dina irrationella föreställningar om vad andra, mamma, make skulle tänka om dig om du inte städade, skjutsade, …
Börja bete dig på ett mer eftertänksamt sätt. Gå, tala och ät långsammare, ta fler korta pauser, gör en sak i taget, öva ditt tålamod att vänta (ställ dig i en lång kö), ta ett långt bad, ta en promenad i naturen, sitt och tänk på ett trevligt minne, lyssna på musik under en halvtimme, studera andras ansiktsuttryck, var utan klocka – det vill säga öva icke-stress beteenden – från början svårt, så se det som ett intressant experiment. Nöj dig med att göra en av dessa övningar per dag – om du har stressanlag kommer du att börja komprimera och försöka komprimera tiden genom att göra allt samtidigt!
Öva dig i att vara i nuet – se att ditt nu ibland och ganska ofta består av det orättfärdiga/orättvisa som hände igår och den oro du känner inför imorgon. Låt nu vara nu och öva genom att påminna dig om att nu är det nu. ”Och nu går jag ut genom dörren från jobbet” Och nu sätter jag på bussen, i min bil etc.
Framförallt var självbejakande – slå vakt om dina rättigheter; att tänka, känna, säga och göra som du vill tillhör dina självklara rättigheter, speciellt självbejakande är att använda dessa rättigheter utan att trampa på andra(s).

Detta är ett svårt kapitel eftersom andra ofta vant sig vid att vi säger ja, eller rent av erbjuder oss att göra innan vi egentligen blivit tillfrågade (och därefter önskat att vi tidigare bitit tungan av oss) – nu får vi ta det obehag som eventuellt kommer när de blir besvikna över att vi inte alltid ställer upp, vilket kanske leder till att vi får dåligt samvete och faller till föga. Här krävs övning, jag kan stå för mina rättigheter, jag står ut med att de andra tillfälligtvis blir besvikna – blir de sårade, arga så har dom ett problem, inte jag.

Allmänna tips

Vägra uppröra dig (vägra att uppröra dig, det är du som upprör dig själv – inte andra som upprör dig)

Sluta springa, - gå istället (du kan till och med träna på att försöka gå på ett stolt sätt) och upptäck att promenaden från bussen, bilen, t-banan inte enbart behöver vara ytterligare en transportsträcka utan istället kan bli en källa till betraktelser – andras ansiktsuttryck, lövens växlande färger, osv.

Vänta i köer – smit inte före, låt bli att kolla hur snabbt det går för andra i din eller i den andra kön som du plötsligt får lust att byta till. Öva alltså ditt tålamod!

Ta god tid på dig när du äter – sitt kvar och småprata eller vila en stund i samband med matsmältning – stryk lunchmötet.

Överdriv inte högtider (jul, påsk, familjehögtider) och framförallt be andra om hjälp – samma när ni träffas för att ha trevligt, låt de andra vara med om att blanda fördrink, laga mat etc.

Tillbaka